Linnea Ornstein

Medlemsträffen var fantastisk - som vanligt. Det jag stör mig lite på är att jag inte hade en filmkamera. På nåt sätt känns det som nästa steg att jag skulle börja filma arrangemangen, jag är sjukt sugen på att bli bra på att klippa och filma och göra dokumentära grejer. Men ja.

Jag var ansvarig för mediaspåret och jag och Sofie fick ett hugat gäng på drygt 20 personer som lyssnade intresserat på vad vi sa, och även på workshop med Mina och Felix. Det finns självklart alltid saker som man kunnat göra bättre, t.ex. hade jag velat ha en dubbelt så stor sal och dubbelt så mycket tid (jag hade kunnat prata om bara foto i dubbelt så lång tid som hela helgen liksom!) men jag tyckte att det kändes bra det som blev och jag är jätteglad och nöjd och stolt över att ha genomfört det. Dessutom kom det upp massor av bra idéer och förslag från deltagarna som kommer mynna ut i artiklar till Skev, och flera verkar jättepepp på hela grejen att bidra - kan en redaktör bli lyckligare?!

Det var också fint att hinna umgås med fantastiska människor, även om inte tiden på långa vägar räcker till. Jag hann inte öppna mina böcker över huvud taget, vilket gör att jag nu har bara drygt två dygn på mig att plugga, men det var det nog värt i slutändan.

Bilden är från distriktsworkshopen - bilder från medlemsträffen kommer antingen fredag kväll eller nästa vecka efter tenta, bröllopsfotografering, bebisfotografering och glöggkvällar! Och ja just det, 23,5 timmars jobb på två dygn på måndag och tisdag...

Idag börjar RFSL Ungdoms medlemsträff (vad som tidigare hette vinterkonferensen) i Linköping, och jag och Sofie (som är på bilden till vänster...) har hand om mediaspåret där vi ska prata om hur RFSL Ungdom jobbar med media, normer inom media samt jobba med nästa nummer av Skev.

Det blir min femte vinterkonferens, och traditionellt så har vinterkonferenserna alltid varit en start på något eller betytt väldigt mycket. Första vinterkonferensen var då jag och Felix lärde känna varandra på riktigt, det var också massor av kulissprat om den kommande kongressen då jag blev vald till förbundssekreterare, och på vägen hem från konferensen kom en viss karta till som sen levt sitt eget liv...

Andra vinterkonferensen var jag ansvarig för hela skiten. Vädret sög så min planerade spökrunda fick ställas in, och i övrigt försökte jag ha koll på allt samtidigt.

Tredje vinterkonferensen var i Kopparberg - nästan hemmaplan. Det var en konferens med väldigt mycket känslor, jag bestämde mig slutgiltigt för att avgå, jag hade en pågående historia med en person som betyder mycket för mig men där vinterkonferensen blev det sista som hände, och allt var helt enkelt lite uppochner.

Fjärde vinterkonferensen var i Göteborg och jag kommer inte riktigt ihåg hur läget var då egentligen, men jag sprang runt mest som fotograf. Nåt var det säkert.

I år är jag för första gången föreläsare på riktigt, vilket blir intressant och nytt. Dessutom är jag ordförande i valberedningen och den rollen kommer säkert också att behöva ta sin plats.

Framför allt är dock vinterkonferenserna en enda euforisk kärlek, det kommer massor av människor som är helt fantastiska och som jag hinner sakna mellan varven och som jag egentligen skulle vilja ha runt mig hela tiden. De ger också ett andrum, en möjlighet att få ny energi och att diskutera intressanta frågor med intressanta människor. I år ska jag också hålla i en grundläggande fotokurs - med lite flyt innebär det fler peppiga fotografer till framtida nummer av Skev.

Bilderna är från processdagen vi hade för nån vecka sen med FS, valberedningen och ett antal distriktsaktiva där vi diskuterade hur vi ska utveckla RFSL Ungdoms verksamhet.

Den här tiden på året är verkligen inte min. Det går från att kännas halv-ok till att bara kännas mörkt, det där topp-läget infinner sig liksom inte. Idag känns det som att jag hamnat under en tung blöt filt och jag undrar om det är vinterdeppdags. Inte känns det kul i alla fall. Särskilt när det är flera månader kvar innan det ens börjar bli ljusare igen.

Drygt två veckor till ödestentan, klarar jag inte den så får jag inte ens börja på nästa termin och då får jag heller inte poäng så jag kan få studiemedel, med andra ord finns det inget alternativ till att klara den. Måste dock säga att pluggandet till den känns lättare än vad jag hade väntat mig, har tagit mig igenom de tre tyngsta böckerna så nu är det de lite mindre böckerna men med lite mer varierat innehåll kvar. Jag ska fixa det. Efter det måste jag försöka ta mig igenom hela straffrätten innan jag åker till Island, eller åtminstone så mycket som möjligt, och dessutom ska jag jobba jättemycket sista veckorna innan jag tar jullov.

Lite roligare är det däremot att jag har två bröllop bokade innan jag åker! Den 5 december ska jag fota ett muslimskt bröllop (eller i alla fall bröllopsfesten, vet inte riktigt förutsättningarna än) och den 19, dvs dagen innan jag far utomlands, ska jag fota ett bröllop på Stadshuset mellan två flator. Mycket skoj! Lite nervöst också dock. Sitter precis och funderar över om jag ska investera i den där fasta vidvinkeln jag tänkt på ett tag, skulle vilja använda det till porträttfotograferingen vid Stadshuset. Får se hur jag gör.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera saker. Det är liksom inte helt självklart. Det är mycket som går fram och tillbaka i huvudet. Är kluven.

Dessutom känner jag mig ibland som Hagrid. ”I shouldn’t have said that, I shouldn’t have said that.” Jag måste sluta med det. Hålla käften istället. Det är alltid den där sista, extra biten som blir fel. Jag gör det om och om igen. Att jag aldrig lär mig.

Jag tror inte på att saker är för evigt. Saker kommer och går, och under tiden det finns och man har det får man göra det bästa av det. Det är därför jag inte är rädd för att ge mig in i saker, att våga försöka göra saker som kan ha positiva effekter för mig själv och som kan ge mig något, för om jag inte gör det nu så kanske det uteblir. Jag kanske inte hoppar utför stup eller simmar med hajar, men jag är heller inte rädd för att kasta mig ut i saker som jag inte vet hur de kommer sluta. Det betyder inte att jag inte är skitskraj, särskilt när det inte är jag som kontrollerar alla spelregler vilket kan vara nog så frustrerande. Det betyder heller inte att jag alltid vågar, tvärtom är jag jävligt mesig i vissa situationer, och framför allt ger jag mig inte in i matcher jag inte kan vinna. Jag har dock alltid irriterat mig på folk som t.ex. inte vågar ge sig in i relationer därför att de är rädda för att bli sårade. För mig är det uppenbart att om man inte riskerar att bli sårad så kan man heller inte ha möjlighet att få ut de positiva aspekterna.

Dock innebär det kanske att jag ibland tar det lite lättare än andra. Att jag snarare kör på utan hastighetsbegränsning, tills jag får bevisat för mig att det inte funkar och då är det boom stop, än att ta det lite varligt och se vart det leder. Jag inser att en balans är det som är bäst, ibland behöver jag hålla klaffen och vänta. Chilla.

Idag fikade jag med Felix och fick lite vett och sans serverat, det var bra. Lite nya strategier och angreppssätt som jag inte tänkt på. Ibland är det bra med vänner som känner en alltför väl och som ser när man följer sina egna mönster och som kan se det objektivt och styra in en på rätt väg. Nu känner jag mig verkligen 10 gånger tryggare än vad jag gjorde innan. För i det här fallet är jag jätterädd. Jag är rädd hela tiden, och jag tror att det är ett bra tecken. Ett tecken på att det inte bara är jag som styr, att någon får mig ur balans och ett tecken på att det här inte bara är nåt som går lätt förbi utan som faktiskt känns i magen och i hjärtat och i min hud.

För att det ska kunna bli bra i slutändan, måste man våga vara lite rädd också, men utan att låta det stoppa en.

För exakt en vecka sedan skickade jag följande mail:

Subject: Studerande i linjal-nöd!

Hej!
En jätteknäpp fråga, men när jag började plugga juridik för 1,5 år sen så fick jag en liten plastlinjal av några Jusekinformatörer på SU. Aldrig har jag haft en sån ur studiehänseende bra linjal. Min linjal har jag älskat och vårdat länge och väl nu, och i ärlighetens namn så är det inte mycket kvar av den. Den består vid det här laget mer av tejp-plast än linjalplast. Därför undrar jag om ni skulle kunna vara så fantastiskt vänliga att skicka mig ett par nya linjaler, så att jag kan överleva de 3 år jag har kvar och så den gamla kan få gå i välförtjänt pension?
Min adress är xxx.

Tack på förhand!
Vänliga hälsningar
Linnea

Idag fick jag följande med posten! Tack Jusek! <3

(Jag hoppas att man på Jusek har lika mycket humor som på de myndigheter och sånt jag jobbat och skriver ut mitt mail som veckans brev. ;) )

Island var fantastiskt. Det är tur att det bara är 60 dagar tills jag ska dit igen, för jag har svårt att förstå hur jag ska stå ut ens tills dess.

Varma källor nånstans på vägen till Borgafjörður.

Hraunfoss

Barnafoss

Obligatorisk turistbild. :)

Freyja!

Utanför Blå lagunen.

Reykjavík från tornet på Hallgrimskirkja.

Där nere bor Setta!

<3

Häromdagen fotade jag den fantastiska lilla ungen Hugo! Hans mor fick en fotografering i födelsedagspresent av vår gemensamma kompis Cina, och Hugo visade sig vara en glad och väldigt pigg liten en. Det tål att sägas igen, att fota bebisar kan vara nåt av det roligaste ever! Det kan liksom inte slå fel. Däremot var det svårare den här gången, eftersom han sällan var stilla över huvud taget, så det blev ganska många bilder som fick rensas bort pga oskärpa.

Imorgon åker jag till Island! Har lite svårt att förstå det själv, men nu är det verkligen dags på riktigt! Om ett dygn ungefär kommer jag landa i Keflavík, och sen ska jag vara där till den 16:e. Förmodligen kommer dagarna gå alldeles för fort, men jag ska jobba på att njuta så länge det varar.

Har också precis varit på PM-seminarium, och det visade sig trevligt nog att jag fått full pott på min PM! Det är första gången, så det känns väldigt bra. Läraren var "rätt nöjd med innehållet, faktiskt" och det var bara några pyttesmå slarvfel i stavning/syftningar så jag kan inte vara annat än skitnöjd! Tentan får jag ju ändå inte skriva förrän i typ mars (det är därför jag har tid att åka till Island nu) så nu ska jag lägga fokus på C2 och sen straffrätt istället.

Här kommer massor av Hugo-bilder!

Nu är det bara en vecka kvar tills jag åker till Island! Heltokigt.

Den största proppen är löst, imorse kl 8.00 lämnade jag in min C4-PM. Om jag blir godkänd är en helt annan femma, ärligt talat misstänker jag att jag var helt fel ute, precis som jag var på C2 också när jag inte hade läst instruktionerna innan skrev det. Det hade jag den här gången, men jag känner mig verkligen sjukt handikappad för att jag inte har någon klasskompis att bolla med.

Hur som helst. Just nu orkar jag inte bry mig eller oroa mig. Redovisning på måndag, jag ska förbereda lite mer innan dess men det gör jag lite senare. Den här veckan ska jag istället ägna åt att försöka så långt det går färdigställa #3 av Skev, jobba, förbereda inför höstens medlemsträff, umgås med vänner som jag försummat den senaste månaden, och typ... chilla? Okej, jag har massor mer att plugga, och jag ska göra det också, och även försöka ta mig igenom lite på Island (Setta ska skriva tenta medan jag är där, så hon måste ändå få utrymme att hinna plugga liksom), men jag vill låta bli att tänka på det en stund. Idag är första gången på länge jag inte har lite lätt ont i magen för pluggets skull och jag tänker njuta av det.

Igår tog jag en paus i PM-skrivandet och gick ut och dokumenterade hösten. Det blev några bilder som jag gillade.

Idag insåg jag att hösten är här. Det kändes lite jobbigt.

Det är så mycket det här med livet, och samtidigt så lite. Om 20 dagar åker jag till Island, vilket ska bli helt fantastiskt, men innan dess måste jag hinna med att läsa igenom hela C4 och skriva PM, plus allt annat med livet - typ helst göra färdigt Skev och komma en bra bit i litteraturen för C2...

Har börjat på världens bästa jobb! Som läxhjälpare åt ett gäng helt fantastiska niondeklassare. Det är så himla fantastiskt att se hur de redan nu kommer ut ur skalet, att studera deras olika personligheter och olika sätt att jobba. Hade jag inte vetat bättre hade jag nästan velat bli lärare! Särskilt en av tjejerna i min grupp, som är väldigt tyst och inte tar nån plats alls, kommer bli väldigt intressant att följa. Hon är så extremt tacksam över att få vara där, hon har ingen som helst initiativtagarförmåga och kräver massor av uppmärksamhet men jag tror att nyckeln är just det, uppmärksamheten. Hon behöver ha någon som talar om för henne att hon faktiskt kan, för hon är ju egentligen duktig! Mitt hjärta klappar verkligen redan för de här kidsen, och då har vi bara haft dem i 1,5 vecka ännu!

Sen sist har jag lustigt nog varit inlagd på sjukhuset också, för första gången i mitt liv. Gjorde migränutredning, men eftersom jag hade haft ett litet trauma mot nacken ville de kolla så det inte var några blödningar någonstans i skallen genom CT-scan, så jag lades in över natten. Det var lite traumatiskt, men det är skönt att ha det gjort. Då vet jag att jag inte har varken hjärntumörer eller blödningar i skallen iaf. :)

Jag bakade scones när jag var hemma sist. :) Med feta, basilika och tomat i, väldigt matiga och väldigt goda! Passar bra ihop med philadelphiaost.

Nytt utseende på bloggen! Eller ja, jag tog utseendet från en annan blogg jag har, jag gillade det så jag tyckte att det skulle passa på den här bloggen istället. Bytte ut bilden där uppe bara.

I helgen har jag firat min 25:e födelsedag. Kan inte påstå att just 25-årsdagen var något vidare, jag hade en liten olycka med ena hästen och följderna var väl inte så himla party direkt, men det kompenserades med fantastiska resultat på utställningen dagen efter! Pajen gick tvåa med 98988=42p och Jinna trea med 98888=41p - båda höjde sina bästa poäng med en poäng och 42p är högre än jag nånsin fått förut!! Som grädde på moset vann jag priset som dagens bästa kvinnliga visare! Mycket bra med andra ord.

Min fina Amaze of Eastland - 98988=42p!!

Och så mina andra fina tjej - Jinna af Granbacka, 98888=41p!!

Jag, Pajen och den fantastiska kilten jag fick av världens bästa Johan!

Malin och Jinna på ring.

Efter utställningen kom min kompis Erika ut till oss och red på mina föräldrars häst Illit. Erika went totally wild och hoppade runt över hindren - något som gamla Illit tyckte var high life! Hon skuttade som om hon aldrig gjort annat, med öronen spetsade hela tiden. Erika tjoade efter vartenda avklarat hopp. :)

Jag har börjat med nån fånig grej att fota all extra spexig mat jag lagar, eller pajer och sånt jag gör. Så nu kommer det några bilder från den senaste tiden. :)

Jag och Frida gjorde blåbärspaj - på det bästa sättet, i muffinsformar!

Sen gjorde vi motsvarande med äppelpaj. :)

Fredrik gjorde bananpannkakor åt mig! Awesome!

Här är min första egna riktiga systemkamera!

Och till sist den fina isländskan jag fick hänga med när hon var här. Nu har hon åkt hem igen. Det suger.

Vi hängde med ugandierna veckan efter Pride och hade bl.a. en trevlig middag ute i Bromma. Innan middagen var vi några som gick ner till vattnet och Gisela och hennes dåvarande flickvän (sorry, jag hoppas inte jag strör salt i såren genom att lägga in bilderna, men jag tycker om bilderna i sig så jag hoppas det går bra...) ställde upp på lite bilder.

Tiden springer. Jag har haft sjukt intensiva veckor, och nu senast har jag haft några av de roligaste och finaste dagarna någonsin. Två islänningar trillade ner i Sverige förra veckan och med dem har jag haft hur roligt som helst. En dag på Grönan, häng med dem och Fredrik, och så fest hemma hos Fredrik i lördags. Igår hade jag spontandag med några av världens bästa människor. Lunchade med Christian, fikade med Maja, hängde med Christian och Josefin en stund och sen drog vi tre hem till Felix och åt middag. Sen var jag så trött att jag ville dö, men i slutändan på ett bra sätt.

(Bilden är från igår när jag jobbade med att dela ut programblad på filharmonikernas konsert och var tvungen att ha på mig en jäkla blå keps hela dagen. Ohett och förstörde min frisyr. Hehe.)

Pride var fantastiskt, jag gjorde precis vad jag hade föresatt mig vilket innebar lite fotograferande och väldigt mycket party men inget direkt ansvar någonstans. Passade perfekt. Just det kanske är precis så som allt känns just nu, jag är i en extremt bra period, jag mår grymt bra och älskar allting runtomkring mig, människor, livet, staden, allting. Jag har roligt och träffar roliga människor och gör roliga saker, bättre kan det liksom inte bli. Min spontana sida blomstrar, och det är väl just ett symptom på att jag mår bra.

På torsdag skriver jag tenta i europarätt, jag väntar med C2 till i vinter. Överlevnad.

Den här bloggen känns ibland som att den spelat ut sin roll, för första gången på väldigt länge känner jag liksom inget behov av att skriva och eftersom jag censurerar mig så mycket så tappar den en stor del av kärnan för mig själv. Jag tror att den kommer få ligga kvar som den är och att jag fortsätter när jag har lust med det, men troligtvis kommer jag mest fortsätta som jag gjort den senaste tiden dvs att det mest blir en bildblogg. Och inget fel med det heller antar jag, men då vet ni.

Pridebilder:

Kim

Ola, ordf för UMR

Johanna

Ylvas första parad! Och så stor hon blivit!

Sofie och Rosita

Alicia/Mio! Världens sötaste.

Felix, världens snyggaste förbundsordförande!

UMR:s pridegäng

Världens finaste Gisela!

Jean, och Joshua bakom, från vårt Ugandaprojekt

Andrea

Sofie

Evelina

Sanna & Gis

Robert

Meddy

Jean

Jazz

Andrea

Robert

Emelie & Gisela

Minde

JAG VILL INTE ÅKA HEM!!!